London, baby!

...hade både upp- och nedgångar.
I lördags blev jag utelåst från mitt rum i ungefär 11 timmar! Alla mina saker var därinne, så jag kunde inte göra någonting från 11 till 22... Jag satt i min pyjamas hela dagen och glodde på tvn. Efter ett antal timmar ville jag bara skjuta mig själv. Det var sååå tråkigt. Och det värsta var att det var hur fint väder som helst! :(

Men tur som jag hade så var det lika fint väder i söndags med! Så vi grillade på bakgården och spelade lite fotboll och kastade frisbee. Hur mysigt som helst. Senare på eftermiddagen gick vi till Acton Park och fortsatte spela fotboll. Killarna retade mig för att jag duckade och skrek när bollen kom mot mig... De hade jätteroligt åt mig. Sen när jag lyckades fånga en passning så blev de helt överlyckliga. :) Kul att man kan glädja några!

Vi har ett nytt husdjur förresten! Det är en fisk som heter Nemo. Det är förstås ingen riktig fisk, men akvariumet är riktigt! Det står på bakgården i solen. Det finns bilder nedan!

I söndags hann jag även med att shoppa lite! :D Köpte tre toppar från topshop. En lilablommig, en cerise och en cremefärgad lite längre (som en klänning). De är jättefina.

Jowee försöker hämta bollen på grannens tomt.

Nemo, Jowee och Julien.

Julien hittade ett par solglasögon.


Vilopaus.

Mederik.

Jag har hittat en till svensk på min skola!! :D han heter jan och kommer från nånstans sydväst om stockholm. Han pluggar gitarr och tillhör samma grupp som jag, grupp 2. Asbra. Vi satt och pratade svenska på lunchen och alla andra försökte förstå vad vi sa. Men det gjorde de inte. "That's the weirdest language i've ever heard", sa de.
Af, han var trevlig och bjöd mig på valborgsparty! Bara svenskar och en asiat. Dock blir det ingen brasa, för det är förbjudet tror vi. :( Men dricka ska vi göra! Det finns tydligen flera svenskar på skolan så det är ju jättebra. :)

Det finns en genväg till skolan som jag har letat efter i en vecka nu. Från skolan hittar jag den, men till skolan är det desto svårare. Jag lyckas alltid gå fel! Men idag, äntligen, hittade jag den! :D Jag har svängt av en gata för tidigt hela veckan. Hur dum får man bli?

Första lektionen idag var keys, assvårt. Och bara för att jag inte förstod vad han pratade om så bad han mig demonstrera heeeela tiden. Sen satte han sig bredvid mig och tittade på medan jag försökte lära mig... Jättepinsamt! Jag kände mig väldigt misslyckad. Grejen var den att jag inte var den enda som inte förstod, men det var bara jag som fick specialbehandling...

Det är en kille i min klass som aldrig kan hålla snattran. Heeeeeeeeeeeeeeeeela tiden ska han berätta saker om sig själv och sitt liv. Ich han börjar alltid med "In bulgaria...". Alltså, ibland vill jag bara skjuta mig själv. Halva sonwriting-lektionen gick åt till att lyssna på hans dravel. Bortkastad tid.

Nu tittar vi på scrubs! Och pratar lite...
Vi hörs senare :)
Bye

Just nu sitter jag vid köksbordet och lyssnar på en låt som jag ska sjunga på onsdag. Eller alla vokalister, gitarrister och trummisar ska framföra den. Det är roligt att vi samlas varje vecka och visar vad vi lärt oss. I alla fall så heter låten Tina nina nu (aldrig hört förut)... Den är inte särskilt bra, men den är inte alltför svår att sjunga (hoppas jag). Vi måste lära oss backingtracket till alla låtar vi ska framföra också. Till den här låten är det enklare än den förra, born under a bad sign, så det är jättebra! Kanske man kan "nail"a den som vår "styles"-lärare sa idag. Hon var besviken för att vi misslyckades med backingtracket till den förra låten. Så nu måste vi skärpa till oss! :) Som tur är så behöver jag bara göra 8 framträdanden av 10, eftersom jag började senare än de andra. Så mitt första lead-framträdande blir nu på onsdag. Aaaahh jag är såååå nervös. :/

Anyways, idag stod jag på scenen och sjöng inför min klass för första gången. Sjöng yellow med coldplay. Gick inte så bra, men jag svimmade inte eller så. Jag fick till och med beröm! :D Min lärare sa att mina flips var "lovely" och att jag hade en fin röst! Däremot var mitt framförande sämst, men jag var så nervös. Det går bättre nästa gång kan jag lova!

Jag kanske ska förklara vad flips är förresten. När man går från "chestvoice" till "headvoice" så gör man en flip, alltså en övergång. Som chris martin gör på många ställen i yellow.
Ex, när han sjunger "look how they shine for you" så flippar han på "for". Han går från sin djupare röst till en ljus, lite tunnare röst. "Breathy" kallar dem den på engelska. Den är inte klar, utan mer som en viskning. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men ni kanske förstår?

Det jag måste jobba på är inlevelse. Det är svårt att tänka på det när man har sån fruktansvärd scenskräck som jag har, men det släpper nog snart. Det är verkligen läskigt att stå inför folk och sjunga. Jag vet inte varför jag tycker det, men det är jättejobbigt. Ingen annan i min klass verkar ha det problemet, de bara går upp och gör sin grej och sen är det bra. Jag däremot bara står och skakar och hjärtat dunkar på som bara den.

Imorgon har jag keyboard och låtskrivning. Ska bli roligt, men noter är verkligen svårt! Fast det är roligt att lära sig det så kan man spela ordentligt och sjunga samtidigt. :D:D:D

Jag berättade tidigare att jag har en lärare som inte tycker om dido. Nu är det så att hon inte är den enda som ogillar henne. Hittills har jag inte träffat nån lärare som tycker om henne, haha. Jag tycker inte heller att hon är så bra, men hon skriver bra låtar.

Men nu ska jag fortsätta öva!

Bye

Min bror har varit här och hälsat på. Han kom igår och åkte hem idag. Igår gick vi runt i Londons innerstad och tittade på alla sevärdheter. Vi började med Oxford Street. Det är typ som drottninggatan, med en massa affärer och caféer. Min favorit var ett stort köpcentrum med smink, kläder och, det bästa, en hel sektion med muffins och bakelser i olika former och färger! De var hur goda som helst. Man fick en liten på köpet när man köpte en stor, grymt! Det stället kommer bli mitt nya hak!

Efter Oxford så tog vi tuben till Piccadilly Circus för att se väggen med reklamskyltar. Cool var den. När vi skulle gå över gatan så stod det en rosa limo vid övergångsstället. Jättefin!
Vi besökte även Buckingham Palace, The Eye och Regents park (eller vilken det var). Sen gick vi vilse. Såklart. Vi vandrade runt i blindo i nästan en timme innan vi hittade till Leicester sqare tubestation. Därifrån var det inte så svårt att hitta hem.

Idag skulle vi besöka Westfield shoppingcenter i Shepherds bush. Jag fick för mig att det låg vid Piccadilly Circus, så vi åkte dit. Dock utan lycka. Sen när jag kom tillbaka till huset så skrattade Susie åt mig för att jag var så dum.

Vi satt ute på baksidan och myste på eftermiddagen. Pojkarna spelade lite boll, fast de är inte så bra på att sikta. Bollen hamnade mest på grannens tomt.
Nu sitter jag i soffan med Susie och kollar på girls of the playboy mansion... Kendra ska lämna huset. Ingen aning om varför.

See ya.

Först vill jag bara säga att jag tar tillbaka det jag sa om Tesco's. Jag trodde det var ett shoppingcenter... Min roommate, Susie, skrattade åt mig när jag sa det. Jaja, alla är inte perfekta.

Anyway, jag hittade skolan!! Äntligen. Det är 10 minuters gångavstånd från gatan där jag bor. Lyxigt. Min kontaktperson gav mig en liten introduktion och visade mig runt skolan. Sen fick jag en massa kursmaterial (typ världens tjockaste bok och en massa skivor). Vi ska göra den där "I'm a loser baby, so why don't you kill me"-låten. Haha! Visst rappar man i verserna? Jag kan INTE rappa för fem öre, så det kommer bli skoj!

Mikaela (om du läser), du vet det där smöret som vi åt i grekland. Det finns här! Helt sjukt. Lurpak hette det tror jag. Minns du hur roligt vi tyckte det var? :)

Jag tycker jättemycket om att bo här! Med alla människor, surprising to me! Jag är ju inte direkt en människoperson, men det känns jättebra. Delar rum med 5 andra tjejer. Tre från Australien och två från Frankrike, och så jag då. Den enda från Sverige i hela huset. Förutom vi tjejer så bor det typ 10 killar i de övriga rummen. Vi är många men det märks knappt. Alla jobbar olika tider så det är nästan aldrig knökfullt. Har suttit hela eftermiddagen och kollat på tv med två Australiensare, Carlie och Susie. De är jättegulliga. Carlie är 27 och Susie är 31. Vi såg Alla älskar Raymond och en massa Home and Away-avsnitt (de säger att jag kommer bli besatt av det).

Nu kollar vi på Grey's anatomy med två fransmän. De har kommit mycket längre här tror jag. Eller har avsnittet med en seriemördare som ska donera sina organ till en liten pojke varit?

Imorgon kommer min brorsa hit! Vi ska gå runt i city och kolla på alla sevärdheter. Några förslag? Madame Tausaue (eller hur det stavas) är redan inbokat. Spännande!

Men nu måste jag kolla, så spännande!

Bye

Jag velar mellan att åka och att stanna hemma... Jag VILL plugga musik (det har varit min dröm sen jag var liten), men allt känns så komplicerat. Jag gör fel hela tiden och villar bort mig. Visserligen så går jag vilse här hemma med, men det är annorlunda. Här känner jag mig trygg. Det gör jag inte i London. Men ändå VILL jag åka fastän jag vill stanna hemma. Låter det konstigt?

Jag önskar jag kunde ta med mig familj och vänner ner. Det vore perfekt. Då blir det som hemma fast i utlandet. Eller så vill jag ha någon med mig som kan hålla mig i handen vart jag än går. Det fungerar i min fantasi, men i verkligheten är det näst intill omöjligt.

Var på banken idag förresten. Hur bra vore det inte om man kunde öppna ett utlandskonto genom banken här? Då skulle allt bli mycket enklare! Det var vad jag tänkte när jag tog min nummerlapp och slog mig ned i "väntrummet". Positiva tankar sköljde över mig medan jag väntade och väntade på att mitt nummer skulle ropas upp. När det var dags skuttade jag (kanske inte riktigt) till kvinnan bakom skrivbordet och hälsade glatt. Mitt glada humör varade dock inte länge, för efter jag ställt min fråga så bemöttes jag av ett hånflin och fick ett nedlåtande svar; "Neej, det kan man inte. Det får du ta med banken i London...". Men jag höll masken och log och tackade för hjälpen. Sen skuttade jag därifrån. Kanske var jag lite röd i ansiktet, men det talar vi inte om. Så vitt vi vet så var det rougen.

Jag säger bara en sak: Frågar man inte så får man aldrig veta!

Bye

Åker jag tillbaka till London! Allt har löst sig och det är inga som helst problem med att komma tillbaka till skolan. Jag blir så glad när allt går vägen för mig. Det händer ibland och det är då man får suga åt sig allt positivt! :D 

Jag hoppas att det går bättre den här gången. Man brukar ju säga tredje gången gillt, men vi satsar på andra gången. Eller hur? Men jag tror jag är bättre förberedd nu. Har köpt en dator så jag kan googla alla gator, så jag inte går vilse igen. Dessutom kommer jag bo mycket närmare skolan. Tror det är gångvstånd till och med! Det vore ju super. 

Dock blir det ingen avskedsfest denna gång... I don't wanna jinx it, you know.

I alla fall...
I can't wait for my journey to begin! :)

Ses snart.